Fra: Zizi Ohlsson [zizi.ohlsson@cmdata.se]
Sendt: 24. oktober 2002 11:01
Til: agility-forum@yahoogrupper.dk
Emne: Re: [Agility Forum] VM og feltpasseringer
Hej !!!

Jag har läst igenom det som är skrivet om kontaktfält på den rekommenderade hemsidan och har ett litet tips att komma med vad gäller klicker och teppebit. Istället för att hunden ska trampa med foten på teppebiten, (vilket gjorde att min lille syndare ibland ändå lyckades hoppa kontaktfältet för att komma snabbt ner och trampa i upphetsningen), har jag lärt honom att rusa över felthindret och ner och röra vid teppebiten med nosen istället ----- då kommer klicket och belöningen. Hans rörelsemöster på möne och bom (som är den grundläggande biten av träningen)  blir då korrekt. Jag började på balansen, som inte är så brant. Senare har jag lagt in en ytterligare belöning genom att sätta ett litet lock med godis successivt allt längre ut från feltet för att nå slutmålet med träningen =  Snabbt som en blixt över felthindret och ner med frambenen på marken, smälla nosen i teppet (senare ibland bara i marken), klick,mikroskopiskt stopp, kommando " Yes!!!!!!", och ta "klickerbelöningen" efter ytterligare ett par hinder. (OBS!!! Mycket snabbt blir denna belöning längre ut belöning för klicket och belöningen vid teppebiten tas bort) Detta är målet, men vi går HELA TIDEN tillbaka i träningen, ända till godis direkt vid teppebiten. Jag behåller det mikroskopiska stoppet t.o.m på mindre viktiga tävlingar och släpper på, när det är viktigt. Diskar honom tveklöst om han hoppar av = slut på det roliga. Det är det verkligt svåra. Ni får inte ta om hindret, men ni har väl rätt att avsluta loppet även i Norge???

Obs!! Fördelen med denna belöning LÄNGRE UT är att hunden drar snabbt framåt efter att ha gjort rätt  ---- och gör hunden fel kan man (när man tränat bra och har rätt att ställa krav på hunden) ha en kompis, som tar bort belöningen.

Jag har börjat att arbeta på samma sätt på vippen, för att slippa sneda avhopp. Han ska ju fram hela vägen och belöningen ska finnas rakt fram efter stopp, när vippen går ner.

Denna träning (även på tävling) slutar ALDRIG. Man kan visst göra teppebiten mindre och mindre och även ta bort den ibland på träning, men den SKA FINNAS DÄR mycket ofta = nästan jämt!!!!!!, likaså belöningen längre ut.  ( OBS! Variera senare åt vilket håll hunden ska efter feltet, men riktningen på själva feltet ska vara RAKT FRAM).

Vi ordnar också ibland "tävlingar" klubbar emellan med burar, tält och hela köret och arbetar då med dessa hjälpmedel på "tävling" För många av oss räcker det med att våra värsta konkurrenter är med på en sådan "träningstävling" för att både vi själva och hundarna ska tända till ordentligt.

Smile har varit hopplös på kontaktfälten i flera år och jag har provat allt, men med den här träningen börjar han nu bli riktigt bra. Denna träning tar tid, kräver mycket och det finns inga genvägar. Vi har jobbat sedan vårvintern och INTE FÖRRÄN NU under senhösten har resultaten kommit, ----  först på bommen, sedan på mönen och det börjar bli betydligt säkrare på vippa, men den är inte fullt färdig. ( Synd att vi inte var lite mer färdiga med fälten i Tönsberg  :-))))

Det allra viktigaste är att jag numera känner mig trygg med Smile, när vi ska in och tävla en agilityklass och med tiden kommer vi att vara lika säkra där som i hoppklass. Är jag trygg är Smile trygg. Ett och annat misslyckande får man ändå räkna med, men då vet man att det inte är fel på vare sig hund eller träning. Kanske en video kan berätta om en liten detalj, som man som förare har missat och så får man slipa lite till. Förut tyckte jag att det var PEST att gå in i en agilityklass med Smile och ville helst bara köra hoppklass, men nu älskar jag att gå in och testa var vi står med träningen.

Smile är en mellomhund men med våldsam fart och hans träning har varit av en helt annan typ än vad man normalt ger en mellomhund. Han har ett "bordercolliehjärta" -- det vet alla som har sett honom --- och det är också därför jag vågar skriva om detta för era större hundar. Jag tränar också mest med större hundar på klubben, eftersom det är flest av dem, som är i klass 3 och deras sätt att träna passar mig och min vilda hund.

Hoppas att detta kan hjälpa någon hos er i Norge. Jag har mycket att tacka Norge för. Tillsammans med norska förare var jag på ett för mig mycket viktigt träningsläger för Petter och Geir för några år sedan. De tyckte nog att jag var rätt förvirrad, men hjälpte mig mycket på vägen framåt.

Ha det bra !!!!!!
Zizi, Joy, Smile och Spirit
 

Tilbake